Föräldramöte

Nu har jag varit på föräldramöte på dagis. Trodde att jag skulle tycka att det var tråkigt och ganska ointressant då jag själv varit med och hållit flera föräldramöten. Tänkte att man säger väl ungefär samma sak - förskolan är ju förskolan... Men nä, det var Jättetrevligt och riktigt intressant. Väldigt roligt att få komma till förskolan och se vad lillan har gjort och var hon leker på dagarna när jag inte är med henne.

Pyssla fick vi också, men jag är inte riktigt nöjd med vad jag produccerade - som tur är finns det en baksida på de flesta A4 och detta gäller även papperet som jag pysslade till Neela. Så hennes lilla "här är min familj-collage" kommer att få en sida med mamma, pappa, Lotus, mormor och morfar och en sida med farmor, Kenneth, Oliver och Wilma och kanske grannens hund Baloo... Och den sidan får lov att bli lite snyggare!



Annars då?
Hade tid hos BM idag. hade nån sorts... vita... ägg... äggvita(???) i urinen vilket tydligen är dåligt på något sätt
(no shit? Kan det vara så att något med min graviditet är dåligt??? Ingen - och då menar jag verkligen INGEN är förvånad.)
Ska tebax på måndag för nogrannare koll...

Inte heller idag hade jag något blodtryck.
Stackars barnmorskan fick prova tre sätt och olika apparater för att ens hitta nån sorts tryck och när detta var funnet var det inte ens så himla bra.
Jaja...
Och innehav av järn i den här kroppen lyser fortfarande med sin frånvaro - provsvar skulle komma om nån dag.
SUCK.
Kanske inte så konstigt att man inte är på topp...



Var förbi Linda idag och fick träffa lilla Livia och hon skrämde livet ur mej.
Herregud!
Ska jag snart ha en sådär liten bäbis??
Känns totalt overkligt och mycket läskigt. Inser att det är lite sent att vägra, men det känns riktigt skrämsigt att det nu inte är länge kvar innan tre ska va fyra. Och plötslig är förlossningen nära och bara ordet får mej att vilja krypa ur skinnet...
Jag kan ana en lätt släng av förträngning här...
Tror att jag inte riktigt har fattat att det bor en bäbis i magen trots att den gör sig påminnd på alla onda sätt den kan ungefär hela tiden...

Måste nog ta nån liten stund och fundera på det här tror jag...  

Kommentarer
Postat av: Jenny

Men vännen, DET också!? Ja som du säger så blir man inte direkt överraskad längre. Tur du är en mkt stark människa!! :-D

Puss och Kram på dig!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback