när man är liten. När man är stor är jul en fantastisk sörja av kompromisser och en ständig påminnelse om att det var roligare förr. Och när jag var liten kan jag inte minnas att det har varit jul utan snö. Inte ens när jag julfirade i skåne var det tråkgrönt på julafton. Har under senare delen av december roat mej med att leta efter julstämning med värdelöst resultat. Har inte hittat den någon endaste stans. Gav upp letandet för 10 minuter sedan till förmån för idogt engagemang att förstå mej på den nya msn-funktionen som efter Kvandes försorg hoppat in i våran dator.

Julklappar fick jag iallafall och bland många andra hade Mårten den goda smaken att ge mej ett "Mah Jong", vars regler jag började läsa under julaftonskvällen. När jag kommit till sidan åtta och det stod något i stil med "nu kan ni börja spela" och jag insåg att allt annat (åtta sidor regler) var förberedelser, drog jag slutsatsen att mitt nya spel inte var ett julaftonskvällsspel. Så vi spelade "Upp till bevis" med Mårtens familj, och jag vann inte. Mycket irriterande!

På Juldagen var vi bjudna till Ursviken och mina föräldrar. Trevligt tänkte jag. Otrevligt tänkte min Volvo som satte in all sin energi på att låsa fast rattlåset så mycket att varken Mårten, jag, jag i ett irriterat tillstånd eller (några timmar senare) min pappa kunde få upp det. Så nu står min bil på parkeringen. Stilla. Obrukbar och irriterande, som ett stort gapskratt åt min bilklantighet. Dumma dumma bil! Detta fick förstoss till följd att vi blev sena till att hämta upp farmor och farfar, sena till middagen och fick utstå genomtänkta gliringar av min pappa. Typiskt! Men jag fick sjunga julsånger och jag fick julklappar och vi såg inte på TV på hela kvällen så jag måste nog ändå tycka att det var ett lyckat besök. Men bilen. Den står där den står. Något nedhasad från sin egentliga plats, med putande bakdel och jag har ingen aning om hur jag ska få den därifrån...