Jag höll på att göra mig skyldig till mord inatt. Mika hade nämligen ett il av totalt busbehov - mitt i natten, och den enda anledningen att han överlevde var att jag insåg hur otroligt mycket snabbare han är än mej nuförtiden. Jag skulle inte ha en chans att jaga ikapp honom med den bästa vilja i världen.

Har sovit värdelöst  två nätter i rad. Humöret är därefter... Inatt ville bäbisen bråka och vara besvärlig, hur jag än låg var ingenting bekvämt, öm här öm där, för varm, för kall, ont i huvet, kattattack, trångt i sängen (båda katterna tyckte att min sida var den bästa sidan att sova på inatt - med undantag för Mikaracet då...) + att jag under hela eftermiddagen, kvällen och delar av natten hade sammandragningar som inte gjorde ont, men dom störde!

Nää, så idag är det ingen bra dag! Morr och fräs! Dessutom har jag bestämt mej för att städa toan, vilket känns skitjobbigt, för det kommer inte att låta sig göras utan att jag böjer mej ner och när jag gör det kommer jag att få en halsbränneattack som kan uppväcka lik!  Hurra vad positiv jag är idag...

Lägger in en bild på den lömska kompisen...