det slog mig igår kväll, ganska sent... men herregud, jag blir ju arbetslös om två veckor.

Efter det: dålig sömn, uppvaknande i panik, en STOR orosklump i min mage! (och dessutom har jag ett konstigt bett på min hand  som min jobbarkompis påstår är ett spindelbett, vilket motbevisar att det inte finns några spindlar i Kåge, som jag med bestämdhet hävdat för att slippa sälja huset och flytta därifrån, för man kan ju inte bo på samma ort som fienden...)

Ja, iallafall så har jag jobb till och med torsdag den 9 augusti. Och sen... kommer jag att dö. Känns det som. Måste se till att tvinga någon att anställa mej. Men vem vill ha en förskollärare, utan examensbevis, men enorma studieskulder och dessutom en bäbis i magen som ger följande minus på "anställ-mej-listan":

Ont i ryggen - som förmodligen inte blir bättre av att bäbisen nu ämnar växa och bli skitstor!

Med all säkerhet inte kommer att kunna jobba längre än till slutet på november.

Förmodligen inte kunna jobba inom barnomsorg, vård, eller annan omsorg längre än till slutet på oktober -             om ens så länge, jag kan ju inte ens gå en promenad!! 

Trött. Orkar inte ens nästan lika mycket som jag i vanliga fall brukar.


Så nu behövs en plan så jag kan sova gott i natt. Jag tror att planen är:
       
       1. Se till att få klart dom sista sega poängen så jag kan få mitt examensbevis att trycka upp i ansiktet på alla Skellefteås förskolerektorer.

        2. Ringa min förra chef Pia och be att hon skriver något vackert om hur fantastiskt bra jag är på att jobba och att jag förmodligen är (ja, på delad plats med Linda då förstoss) Skellefteås bästa förskollärare.

        3. Söka jobb. Överallt.

Ringa till alla rektorer som finns inom tio mil och berätta att jag finns (och är bäst).
Gå ner på stan och fråga om Exist, som nu har bytt namn till någonting jag inte kommer ihåg, kan behöva mej i några månader.
Ringa till ett assistentföretag som låg på arbetsförmedlingens hemsida och fråga om dom har något jobb som kan passa mej.
Ringa Johannas mamma och kolla om hon behöver någon hjälp i klassen.


Puh. Sådärja! Det var planen. Nu känns det lite bättre. Faktiskt.  

...
...
Konstigt...
...
klumpen är borta....

Ha ha!! Jag vann den här gången också! Jag är bäst!! Jag ska Inte hamna i arbetslöshetsträsket - även om inte ens jag skulle anställa mej själv som läget är just nu ... Tur för mej att jag inte är chef!! 


(men om arbetslöshetspaniken skulle återvända - är det någon som har något tips, eller ett litet jobb... eller en ... kram?)