Sitter här i godan ro och tänker uppdatera mej på mina vänners bloggar då; puff, puff, skrapskrap, puff. (det är ungefär nu jag vänder mej om, bara för att höra:) KRASCH!  Då har Lotus, den skiten, puttat ner Mårtens sista Nalle Puhglas  så det har gått i massor med bitar och jag måste stå på knä en låååång stund innan jag fått upp allt. Mycket onödigt! Fast det kan ju förstoss tänkas att han tänkte att vi skulle få något mindre att flytta och tänkte hjälpa till att minska flyttlasset genom att slå sönder lite glas. Det betalade sig iallafall med en utskällning och knäpp på nosen.

Idag har det varit en värderingsmänniska här och tittat på våran lägenhet.  Ska bli mycket intressant att se vad någon kan tänka sig att betala för den,  om någon vill ha den vill säga...  Längtar mer och  mer till huset nu  när det börjar bli varmt och skönt. Sedan jag började jobba har jag fått ett helt sjukt stort behov av att få vara ute, och det kommer att bli mycket trevligare när jag har en egen gård!

Idag var jag iväg med 5 fyraåringar på upptäcksfärd. Det är en ljuvlig ålder. Dom är verkligen helt igenom positiva. det räcker att man säger: Men kolla DÄR! med ett engagerat tonfall så har man hela gruppen med sig. Det är roligt. Däremot är dom Helt Utan Trafikvett! Att åka stjärtlapp rakt ut på en väg är för en fyraåring något som man inte behöver ägna en tanke. Tur för dom att dom har en fröken som kan ropa deras namn med ett bestämt tonfall när hon ser att något såndant är påväg att inträffa. När man är fyra år är det också fullt möjligt att man är odödlig. Idag klättrade vi upp för ett ganska brant berg (jag vet, inte skitsmart med gummistövlar som ger noll fäste vid blötsnö, fröken skäms lite för sitt tilltag, men trörstar sig med att barnen tyckte att det var både roligt och spännande) och när tjejen som var först kommit upp och inser att hon måste VÄNTA på dom andra (vänta är förövrigt ett ord med diffus innebörd om man är fyra) så kommer hon på den brillianta iden att jämfota hoppa sig ned från klippavsats till klippavsats. Då får fröken hjärtat i halsgropen och ropar med sin bestämndaste röst. "Stå aldeles stilla tills jag säger åt dej att rör på dej" Mycket pedagogiskt. Hm... Inte. Men det funkade. När hon blev less på att stå satte hon sig ner och min puls började slå normalt igen. Förutom "hoppa-på-klippavsatser-leken" var upptäcksfärden dagens stora höjdpunkt.

Imorgon klockan allra senast halv sju ska jag vara pigg och glad och träffa barn igen så mitt förnuft berättar nu med hög stämma att nu är det färdigbloggat för ikväll. "Gå och lägg mej!"  Så jag antar att det bara är att lyda. Gonatt