lite långt mellan inläggen...

Vi har iallfall fått internet till kåge nu, problemet är bara att det inte funkar så bra... Men ikväll kanske Mårten får hjälp att fixa till det. Det är som att hela datorn är i oordning, men det går förhoppningsvis till sig.


Höst har det blivit i vårat lilla hus, och höst betyder att man måste göra en liten eld för att det ska komma värme i våra element. Höst betyder också att älgarna vill jagas, skjutas och mördas, och dessa två saker ville infalla samtidigt , vilket resulterade i att Sandra skulle tillverka ovan nämda eld.

Skitlätt , tänkte jag. Jag menar hur svårt kan det vara? Tändstickor+tidningspapper+ved=eld. Men ack vad jag bedrog mig! Med sagda utrustning gav jag mig ner i källaren och öppnade rätt lucka, drog i rätt spak (tror jag) och tryckte på en liten knapp - allt enligt Mårtens instruktion. Så var det bara det där med elden kvar... Pinne, träflisor, papper, tändstickor... Joo, det var ju så det var! Men!? Elden vill äta papperet (mums mums) men veden vill den  inte alls ha! Morr morr. Inser till min förvåning att "skitlätt" inte var ordet för den här uppgiften.

Försöker igen, nu något irriterad, och konstaterar att det var MINST tio år sen jag gjorde eld sist. Och det är uppenbarligen inte en av dom färdigheter som sitter kvar i kroppen bara man lärt sig en gång. Mitt andra försök verkar däremot gå lite bättre, så jag stänger lilla luckan och går upp för att göra något viktigt. Efter en halvtimme skuttar jag glad i hågen ner för trappen igen för att beskåda mitt verk: drar i mystiska spaken, väntar en liten stund, öppnar lilla luckan...

Dött. Tomt. Aska. Ingen eld. ARG!

Varför kan inte jag fixa detta? Varför måste Mårten vara i skogen? Jag hatar älgar (jag vet, jag är fantastisk rationell i mitt resonerande när jag är irriterad). Bestämmer mej efter en stund för att prova en tredje och sista gång, och går det inte nu då får Mårten komma hem från älgskogen eller så får vi ha kallt. ...  Eller varför inte sälja hela huset när vi lika håller på - jag kan ju uppenbarligen ändå inte elda...

Hittar iallfall ett nytt verktyg - en yxa! Nu ska här huggas. Hojja, den var skittung, men jag är bestämd och beslutsam och hej vad det går! Nu flyger det små och något större flisor och jag känner att nu kanske... Tio minuter senare är jag jättesvettig och jättetrött - det här var ju asjobbigt - men hör och häpna, i min lilla panna brinner nu en jättefin eld! Jag lägger på lite extra ved - bara för att jag kan - och sätter mej i bilen och åker till stan. Funderar på att trycka upp en tröjja där det står "Eldningskungen" men nöjer mej med att skryta högt och länge för Stellan och sedan skriva ett fantastiskt långt inlägg på min blogg om något som egentligen var ganska ointressant från början till slut...