Har kollat in internätet, pratat med disktriks och barnläkaren här i kåge, pratat med vår distriktsköterska och självklart även med doktorn på barnavd där vi blev inskrivna efter Neela undersökts på akuten och har kommit fram till följande:

Feberkramp är fruktansvärt att bevittna - både som förälder, men även för andra

Feberkramp är INTE farligt för barnet

En feberkramp kan hålla i sig upp till 15 minuter

Många barn har en feberkramp någongång under småbarnsåren.

Få barn har två eller fler feberkramper

Ett barn som får sin första kramp innan det fyllt två löper större risk att få fler kramper än de som har sin första när de är äldre

Barn över 4 (eller var det 5?) får inte feberkramp

En feberkramp uppstår av att barnets kroppstemperatur höjs - eller sänks - mycket fort.

Det är någon form av hjärnaktivitet som utlöser krampen  - alltså inte att barnet tänker - utan nåt sånt där krångligt som man bara kommer ihåg om man är doktor.

Feberkramp innebär alltid andningsupphåll!

Ovanstående är helt mina egna tolkningar av information och texter jag läst samt filtrerat genom en orolig mammas mycket selektiva förmåga att minnas


Om barnet får en kramp:

Ring 112

Kyl barnet (detta självklart om krampen beror på förhöjd kroppstemperatur , vilket är orsaken i de flesta fall. Det bästa är ju förstoss att kyla barnet innifrån och ut, men det kan vara svårt att få i ett sjukt barn dryck eller glass, så UT! kyl, men chocka inte kroppen genom att tex rulla barnet i snö eller nåt annat iskallt.

Undvik: Att slå eller skaka barnet.


När krampen släpper och barnet "kommer tillbaka"- håll om, var nära, krama och "ta hand om" det.


Ett barn som aldrig haft feberkramp ska man inte ge febernedsättande "i onödan". Febern är bra för barnet för den tar död på bakterier som inte ska va i kroppen, men ett barn som haft kramp bör man hålla under uppsikt så att febern inte "blir för hög"(över 39 grader). Detta kan jag dock känna mej lite förvirrad kring. En feberkramp uppkommer ju så fruktansvärt snabbt så som förälder är man i princip chanslös att hinna "alvedona" i förväg - då skulle ju lillan får gå på alvedon jämt! Dessutom hade Neela "bara" 38,8 när vi kom in på akuten och det kan inte ens räknas som särskilt hög feber...


Jag vill avsluta det här inlägget, och förhoppningsvis hela feberkrampshistorien med att tacka alla som hört av sig, lämnat kommentarer på bloggen och ringt till oss med anledning av detta.
Tusen tack för er omtanke, vi uppskattar det verkligen - alla tre!

För er som undrar så mår Neela nu super och är aldeles som vanligt!
Väcker oss med joller, kör gåstol som en biltjuv, äter med hela kroppen, och är go å gla och våran absolut största lilla skatt!