Jag har i helgen  (tyvärr) upptäckt ett nytt mått på tjocklek.
 
Man vet att man är jock när man inte kommer in under sängen för att dammsuga och rätta till dom där små stödbenen som sitter i mitten. Alternativt kan man bara strunta i att städa under sängen och äta lite mera ost. Förnekelsen är en av mina bästa vänner precis idag. Får se om den har lämnat mig imogron. Det lär visa sig...

Tidigare tjockismått:
Man vet att man är tjock om magen sticker längre ut än brösten när man tittar ner.
Detta är dock ett relativt mått där bröstens storlek och befintlighet bör beaktas... Om man tillexempel är man är detta ett något opålitligt sätt att mäta.

Man vet att man är tjock (eller gravid) när man inte kan se sina tår utan att vicka framåt när man står upp och tittar söderut...
Vid denna mätmetod bör man beakta sina fötters storlek, då graden av "tjock" blir olika beroende på om man har fotstorlek 34 eller 45 och efterföljande tjockispanik bör baseras men hänsyn till detta.

Man vet att man är tjock när man kan anväda magen till avställningsyta eller plats att sätta sin bäbis på (och bäbisen dessutom sitter ganska bra där).
Den här är lurig. Den kan till en början verka som att det är väldigt praktiskt med en mage som är lång framåt och åt sidorna (nu, efter bäbisbärande även nedåt) MEN sin funktionalitet till trots så är det tjockisvarning likafullt. 

Man vet att man är tjock när man inte mäter sina överarmar med måttband runt om biceps, utan mäter längden på gäddhänget - uppifrån och ner liksom...
Det här är ett typisk tillfälle att förvånas, roas och oroas på samma gång. Att studera sitt (och i mitt fall min kompis på samma gång) gäddhäng i en spegel var något av det mest hysteriskt roliga jag någonsin gjort. Jag skrattade så jag höll på dö - detta til trots så vore det faktiskt roligare att vara en bicepsmätarperson en än gäddhängfnissarperson...