Det är inte roligt att vara sjuk. Det är ännu oroligare att ha Neela sjuk. I helgen va vi på bröllop (trevligt trevligt) och är vi kom till fällfors vid två fortsatte vi med vakenhet och aktivitet trots ömmande fötter och svidande ögon. Inte många timmar blev det av sömn men som tur var så var vi u hos Neelas farmor så hon tog hand om lillan på förmiddagen så jag fick sova. Idag har mårten vabbat för första gången och imorgon är det min tur. Man kan nog bara konstatera att det inte kommer att bli den sista. På onsdag har vi fått tid på barnavdelningen för att prata om Neelas feberkramper och förhoppningsvis få mer krampmedicin. Vill ju kunna lämna minst en förpackning på dagis och ha en hemma och en i skötväskan. Annars är januari precis som förväntat. Festligt (alla vill fylla tretti och somliga vill gifta sig), hektiskt(att hinna med allt festande, öva bröllopssång och fixa barnvakt), läskigt( att börja om å jobba och framförallt att inte spendera nästan nån tid med min lilla fllicka) och roligt (att börja om å jobba och få nån sorts liv, träna lite, och längta efter Neela) och stressande(att KONSTANT ha dåligt samvete för att jag inte umgås mer med min dotter) och med en bestämd känsla av att tid är något jag har för lite av...