har lyckats med total bloggfrånvaro i nån vecka.
Anledningen är att jag behövt min tid och min kraft till annat.
Här kommer anledningen - anledningarna -  i kortversion. (och som vanligt självklart i total oordning)

Alimak vill inte att nån ska jobba där vilket dom ämnar göra något åt.
Ett nytt varsel har lagts vilket troligtvis innebär att mårten blir utan jobb.
iallafall får han inte jobba där, och eftersom man utan överdrift kan påstå att industriarbete är det han kan bäst så ser framtiden lätt osäker ut för hans (och därmed vår ekonomis) del ut.


Precis som jag kännt - och nu kan jag snart börja lista allt som känns - så kommer det en till bäbis till det här huset före nästa jul.
Detta medför ju ett antal frågeställningar.
Var ska vi rymma den???
Tvillingvagn.
Neelas dagisplats i stan... opraktiskt -eller? Behålla eller säga upp?
Hur sjuk kommer jag att bli den här gången?
Kommer jag ens att kunna ta hand om det barn jag redan har?
Mitt jobb - jag skulle ju gå ner i arbetstid, nu kan jag ju förmodligen satsa på sjukskrivning efter semestern , om jag ens kan jobba så länge... 


Min hälsa. Okej .nu kommer listan - kan inte låta bli....
Dålig smak i munnen nästan hela tiden - vill inte prata med någon av rädlsa för att den stackarn jag försöker konversera ska falla död ner.
Trött. Nåt så in i bängen. Sover halv nio en fredagkväll. Jag är världens tråkigaste sambo.
Illamående. Jämt och hela tiden, men ibland värre än vanligt. 
Yr - Besvärligt i största allmänhet, rädd att jag tillexempel ska tippa över nåt barn när jag jobbar...
ont i ryggen. Redan. Var ska detta sluta???


Och nu till det som faktiskt tagit mest tid och ork - precis som det ska vara.
NEELA.
Neela har varit sjuk igen. När andra barn blir lite snoriga , då blir Neela jättesjuk och vi hamnar på barn. När andra slappade i soffan och kollade vasaloppet (där min namne gjorde riktigt bra ifrån sig , tror att hon vann) så låg vi  i en otroligt obekväm sjuksäng, isolerade och med en mycket febrig flicka på vårt ansvar. 

Söndagmorgonen:
Neelis vaknar vid sju och gnäller lite. Sätter sig upp. Gnäller lite till . lägger sig er. Hurra , sovmorgon tänker jag tills något får mej att känna att;nää... det här ar inte bra. Drar ut tutten, ingen reaktion. Sätter fingret undre hennes näsa, ingen andning. FLyger upp och skriker åt mårten att öppna fönstret. Hänger ut barnet och ringer ambulansen. Krampen släpper och hon börjar andas efter kanske 5 minuter. Det är lång tid....

BLir inlagda på barn. Stannar till kanske tre. Åker hem. Hinner vara hemma i kanske 1 dryg timme innan exakt samma sak händer igen. Jag och neelis sover och jag vaknar till och känner på mig att nåt är konstigt. Drar ut tutten, ingen reaktion. Känner efter. ingen andning. 112 igen. två ambulansfärder på en dag. Blir åter inlagda på barn och nu tänker vi inte åka hem förrän lillan är frisk. När vi kommer in på akuten har Neela 40,6 i feber. I normaltemp ligger hon runt 35...

Innan söndag har blivit måndag har neela krampat med andningsuppehåll 2 gånger till och situationen känns ... inte bra. Febern är tokhög och trots öppna förnster, barnet i bara blöjan, kalla våta servetter på kroppen och glass i magen vill inte febern gå ner... Inte roligt.

När det blir tisdag och klockan är kanske 11 blir vi utskrivna. Då har Neela varit feberfri sedan ca 5 på morgonen...
VI håller henne hemma från dagis resten av veckan så hon hinner återhämta sig ordentligt. Känns som ett bra drag.


Idag har vi varit och gjort EEGundersökning vilket var ganska spännande. Resultat får vi om 1 till 2 veckor. jag vet inte vad jag hoppas. jag hoppas att hon inte har epilepsi... jaa,,, det är nog det jag hoppas... Jaja, ingen idé att oroa sig över det innan man vet kan man tänka. 

Jag tänker inte ens räkna stavfelen och jag tänker inte lova att jag bloggar nåt mer imorgon , eller nästa vecka eller nånsin, men livet går vidare. med eller utan blogg.