är så himla duktig!
Han kommer nästan jämt direkt man ropar in honom på kvällen!
Han är utsedd till dagens favoritkatt! 

Tänk att himlen kan rymma så här mycket vatten! Det har regnat sen jag steg upp. Utan uppehåll. Det som ska vara Villagatan  är just nu en mycket bra genomfartsled - för båtar! Jag har fina stövlar med blommor på. På förskolan. Där gör dom noll och ingen nytta. Jag tror att det fanns en tanke om att gå på stan idag, men jag törs inte gå ut. Inte ens Lotus ville gå ut, eller ut på inglasningen ville han, men sen ville han inge mer. Efter en halvtimme konstaterade han att "det kommer att fortsätta att vara dåligt väder" så då kom han in, men beklagade sig högt och länge - trots att jag försökte förklara för honom att jag inte kan göra något åt regnet. Nu ligger han i soffan och tjurar.

Igår fick jag träffa en ny människa. En människa som var Mycket liten. men Mycket fin. Ludwig vill han heta, och jag fick hålla och nosa, och bäbisen i min mage buffade på sin tremening så hela lilla han gungade, och sov... och sov... och sov...


Imorgon är det en speciellt viktig dag x två.

Viktigt 1: Titta på bäbisen för att se att allt är bra därine och kanske, kanske kan vi se om den vill vara en liten tjej eller en liten kille...

Viktigt 2: Första dagen på nya jobbet. Träffa nya barn, nya jobbarkompisar, nya rutiner, ny förskolegård, nytt allt. Läskigt och roligt.


Idag borde jag göra ett antal saker som nte vill bli uppskjutna längre, men jag har Ingen lust!!
å nu får jag minsann främmande! Och helt plötsligt kan jag stryka "öppna dörren" från min att-göra-lista! Det kom nämligen en vattenmätarbytargubbe hit och då måste man släppa in honom.

Nä. Stoppa in ren tvätt igarderoben, skriva lite på mitt skolarbete, ringa Kicki, hämta stövlar, borsta tänder... Listan kan bli hur lång som helst, men jag tror jag börjar med punkten vila en stund... hehe

väntar... väntar.. och väntar...  men inte vill den här bäbisen komma ut ännu. Nej. Den kommer förmodligen (mot bättre vetande) att stanna i sin lilla etta fram till den 24 december - trots att utraljudsgubben lovat att den ska få komma ut den 11.

Däremot ville min kusins och hans frus bäbis komma ut aldeles nyss. Den är tydligen pytteminiliten - mycke mindre än Vidar som vi hälsade på i söndags - och han var ingen jätte precis... Så, två veckor:  två bäbisar. Trevlig trend det här!

Idag har jag tvingat Mårten att följa mej och titta på barnkläder, för den lilla killen måste ju få en present nu när han kommit till världen. Hittade (hoppas att Therese inte hinner läsa det här innan jag träffar henne) en supersöt fleecedress med en liiiiiten hund på som jag tror passar särskilt bra på små Bodanpojkar.

Har själv lite klädbekymmer nuförtiden. Jag är ju ingen xs-tjej i vanliga fall men det här med att stänga jackan/jackor är numera ett litet företag där dragkjedjor och självförtroende prövas hårt. Så idag var jag lite rationell och for till folkparken där de hade nån sorts utförsäljning av grejjer och köpte mej en jacka som jag med lite tur kan ha tills lilla pyret ämnar komma ut. Kan också meddela att jag fick Mårten att skratta gott  åt mig innan jag hittade den jacka som slutligen blev min. Det var liksom inte alla som passade så bra...

Det ligger en hund på mitt golv. Den heter Chips och är inte min. Anledningen till hundbesöket är frånvaro av mamma. Hon bestämde sig nämligen för att åka till ett annat land. Ett varmt land (där man inte behöver elda). Så nu är vi med hund tills hon behagar koma tillbaka. Men hunden är gammal, trött, lydig och snäll med katterna , så det känns inte så jobbigt att vara med henne. 

Den här bäbisen som är inflyttad i min mage har nu blivit fantastiskt stark. Den slåss! Hårt. Jag tror att den tränar för sitt första kyubälte. Jag tror också att den är lite stor nu och att den har bra med plats så den får upp lite fart när den laddar sina sparkar och jabbar. Ibland känns det ungefär som att jag vill tappa andan när den är lite sådär extra på hugget. Fast det är ju roligt också. Känns lovande för framtiden.

Var och hälsade på en nyutkommen bäbis igår. Den var miniliten. Men megasöt! Det var tydligen min mamma som hade plockat ut den, men hon är ju som ganska rutinerad på det vid det här laget. Har övat på många bäbisar före den här.  

Idag har jag en "skitmycket att göra - dag" och nu är klockan ordentligt mycket över ett och jag har inte ens ätit frukost. Typiskt mej.  Jag är helt fantastiskt duktig på att göra ingenting... men det är också min enda lediga dag på länge. Jobbade 6 dagar förra veckan och ska jobba resten av denna vecka, och veckan därpå börjar jag med nya jobbet! Hurra Hurra Hurra!!!

Nä. Diska och äta frukost. Innan klockan tre. Det ska jag väl klara iallafall...

lite långt mellan inläggen...

Vi har iallfall fått internet till kåge nu, problemet är bara att det inte funkar så bra... Men ikväll kanske Mårten får hjälp att fixa till det. Det är som att hela datorn är i oordning, men det går förhoppningsvis till sig.


Höst har det blivit i vårat lilla hus, och höst betyder att man måste göra en liten eld för att det ska komma värme i våra element. Höst betyder också att älgarna vill jagas, skjutas och mördas, och dessa två saker ville infalla samtidigt , vilket resulterade i att Sandra skulle tillverka ovan nämda eld.

Skitlätt , tänkte jag. Jag menar hur svårt kan det vara? Tändstickor+tidningspapper+ved=eld. Men ack vad jag bedrog mig! Med sagda utrustning gav jag mig ner i källaren och öppnade rätt lucka, drog i rätt spak (tror jag) och tryckte på en liten knapp - allt enligt Mårtens instruktion. Så var det bara det där med elden kvar... Pinne, träflisor, papper, tändstickor... Joo, det var ju så det var! Men!? Elden vill äta papperet (mums mums) men veden vill den  inte alls ha! Morr morr. Inser till min förvåning att "skitlätt" inte var ordet för den här uppgiften.

Försöker igen, nu något irriterad, och konstaterar att det var MINST tio år sen jag gjorde eld sist. Och det är uppenbarligen inte en av dom färdigheter som sitter kvar i kroppen bara man lärt sig en gång. Mitt andra försök verkar däremot gå lite bättre, så jag stänger lilla luckan och går upp för att göra något viktigt. Efter en halvtimme skuttar jag glad i hågen ner för trappen igen för att beskåda mitt verk: drar i mystiska spaken, väntar en liten stund, öppnar lilla luckan...

Dött. Tomt. Aska. Ingen eld. ARG!

Varför kan inte jag fixa detta? Varför måste Mårten vara i skogen? Jag hatar älgar (jag vet, jag är fantastisk rationell i mitt resonerande när jag är irriterad). Bestämmer mej efter en stund för att prova en tredje och sista gång, och går det inte nu då får Mårten komma hem från älgskogen eller så får vi ha kallt. ...  Eller varför inte sälja hela huset när vi lika håller på - jag kan ju uppenbarligen ändå inte elda...

Hittar iallfall ett nytt verktyg - en yxa! Nu ska här huggas. Hojja, den var skittung, men jag är bestämd och beslutsam och hej vad det går! Nu flyger det små och något större flisor och jag känner att nu kanske... Tio minuter senare är jag jättesvettig och jättetrött - det här var ju asjobbigt - men hör och häpna, i min lilla panna brinner nu en jättefin eld! Jag lägger på lite extra ved - bara för att jag kan - och sätter mej i bilen och åker till stan. Funderar på att trycka upp en tröjja där det står "Eldningskungen" men nöjer mej med att skryta högt och länge för Stellan och sedan skriva ett fantastiskt långt inlägg på min blogg om något som egentligen var ganska ointressant från början till slut...