officiellt: TANT
idag har jag fyllit år. I fjol fyllde jag 29. I år fyller jag tant.
Känns förvånande helt okej. Jag är ganska tantig och töntig nuförtiden , somnar halv nio en fredagkväll, är nöjd med så ska det låta som fredagsunderhållning och beck på söndagkväll. Spenderar i princip all min fritid med familjen, hälsar på mammor i Ursviken och mammor i Fällfors på helgerna och gör mestadels tantsysslor. Därtill jobbar jag i princip alltid och gnäller med jämna mellanrum på dagens ungdom som gör det ena ofoget efter det andra. Jaa, man skulle nog kunna konstatera att det är på tiden att jag fyller tretti, kanske hade varit lika bra att fylla femti på en gång - när jag ändå håller på tänker jag...
Idag ringde det en tant, eller tjej eller kvinna till mej och pratade i en miljard år om pensionsförsäkringar, och trots att jag inte gav upp min absoluta ståndpunkt när det kommer till pensionsfrågor (jag behöver ingen pension , för jag kommer att va död innan 65) så hade hon när samtalet avslutades lyckat få mig att ta emot nån sorts papper som i praktiken innebar att jag ska ge dom 50 kronor i månaden för att dom ska hålla koll på mina pensionspengar... VIlka då pengar undrar jag... Det är ju inte som att jag har så väldigt många av den varan... Jag tror att jag tänker säga upp det här påhittet direkt jag får ett papper som berättar vart jag ska ringa.
Så nu ska jag ägna mig åt halvtidssummering. Om vi antar att jag lever till 60 så har jag gjort precis halvtid nu. (Neela kommer att va 30 när jag dör. Då borde hon klara sig bra...)
Jag föddes.
Jag överlevde.
Jag flög över jorden.
Jag landade i Ursviken.
Jag levde.
Jag körde motorcykel och lekte i skogen.
Jag fantiserade bort enorma summor av timmar och skrev otaliga små berättelser om livets väsentligheter.
Jag gick sjukt många år i skolan med varierad motivation och varierat resultat.
Jag fattade vad man skulle använda killar till.
Jag gick gymnasiet och levde loppan (och var förfärande lagom tjock , trots att jag tyckte att jag mest liknade en flodhäst till formen...)
Jag träffade en flicka som lärde mig allt jag behövde veta om kärleken och livet.
Jag skulle stanna i staan förevigt men flyttade till Sölvesborg och bodde i ett spindelhus.
Jag förvirrade i något år och snöade in på folkhögskola i Kalix.
Jag virrade lite till i källarlägenhet i skelet.
Jag trände Ju-jutsu för första gången.
Jag sjöng.
Jag Irrade en sommar och landade mjukt i Mårtens famn.
Jag kom in på högskola.
Jag kom samtidigt in på Framnäs.
Jag sjöng lite mera, något mer allvarligt denna gång.
Jag gjorde ett av livets större val och valde Mårten.
Jag blev förskollärare.
Jag blev en Jutsuka på heltid och med hlea hjärtat och kunde känna doften av det svarta bältet.
Jag flyttade lite mera.
Jag valde bort Mårten.
Jag ångrade mej.
Vi tittade på hundra hus.
Vi köpte ett.
Vi fick en bäbis.
Jag lovade mig själv att aldrig mera vara gravid och verkligen aldrig mera föda barn.
Jag är gravid.
Jag kommer mest troligt att föda barn.
Känns förvånande helt okej. Jag är ganska tantig och töntig nuförtiden , somnar halv nio en fredagkväll, är nöjd med så ska det låta som fredagsunderhållning och beck på söndagkväll. Spenderar i princip all min fritid med familjen, hälsar på mammor i Ursviken och mammor i Fällfors på helgerna och gör mestadels tantsysslor. Därtill jobbar jag i princip alltid och gnäller med jämna mellanrum på dagens ungdom som gör det ena ofoget efter det andra. Jaa, man skulle nog kunna konstatera att det är på tiden att jag fyller tretti, kanske hade varit lika bra att fylla femti på en gång - när jag ändå håller på tänker jag...
Idag ringde det en tant, eller tjej eller kvinna till mej och pratade i en miljard år om pensionsförsäkringar, och trots att jag inte gav upp min absoluta ståndpunkt när det kommer till pensionsfrågor (jag behöver ingen pension , för jag kommer att va död innan 65) så hade hon när samtalet avslutades lyckat få mig att ta emot nån sorts papper som i praktiken innebar att jag ska ge dom 50 kronor i månaden för att dom ska hålla koll på mina pensionspengar... VIlka då pengar undrar jag... Det är ju inte som att jag har så väldigt många av den varan... Jag tror att jag tänker säga upp det här påhittet direkt jag får ett papper som berättar vart jag ska ringa.
Så nu ska jag ägna mig åt halvtidssummering. Om vi antar att jag lever till 60 så har jag gjort precis halvtid nu. (Neela kommer att va 30 när jag dör. Då borde hon klara sig bra...)
Jag föddes.
Jag överlevde.
Jag flög över jorden.
Jag landade i Ursviken.
Jag levde.
Jag körde motorcykel och lekte i skogen.
Jag fantiserade bort enorma summor av timmar och skrev otaliga små berättelser om livets väsentligheter.
Jag gick sjukt många år i skolan med varierad motivation och varierat resultat.
Jag fattade vad man skulle använda killar till.
Jag gick gymnasiet och levde loppan (och var förfärande lagom tjock , trots att jag tyckte att jag mest liknade en flodhäst till formen...)
Jag träffade en flicka som lärde mig allt jag behövde veta om kärleken och livet.
Jag skulle stanna i staan förevigt men flyttade till Sölvesborg och bodde i ett spindelhus.
Jag förvirrade i något år och snöade in på folkhögskola i Kalix.
Jag virrade lite till i källarlägenhet i skelet.
Jag trände Ju-jutsu för första gången.
Jag sjöng.
Jag Irrade en sommar och landade mjukt i Mårtens famn.
Jag kom in på högskola.
Jag kom samtidigt in på Framnäs.
Jag sjöng lite mera, något mer allvarligt denna gång.
Jag gjorde ett av livets större val och valde Mårten.
Jag blev förskollärare.
Jag blev en Jutsuka på heltid och med hlea hjärtat och kunde känna doften av det svarta bältet.
Jag flyttade lite mera.
Jag valde bort Mårten.
Jag ångrade mej.
Vi tittade på hundra hus.
Vi köpte ett.
Vi fick en bäbis.
Jag lovade mig själv att aldrig mera vara gravid och verkligen aldrig mera föda barn.
Jag är gravid.
Jag kommer mest troligt att föda barn.
men idag skiner solen...
och det är tokvarmt! Skönt!!!
Neela sover på altanen med inte mycket kläder på och när hon vaknar drar vi till bergsbyn för påhälsning av Jenny, Bobby och Kevin. Kul kul.
Neela har haft feber igen, igår. Men ingen kramp. Hurra!
Så idag är vi hemma för säkerhets skull. Och lillan är hur piggsom helst. Skönt.
Mårten blir kvar på Alimak ett tag till vilket ju känns säkert och bra. Har varit duktig och pratat med BankOla idag och fixat lite med våra huspengar. Känns bra. Nu blir det kanske nya bänkskivor i köket!!
Och igår kväll... jaa.... då ville dom där AIKarna vinna över linköping. Dom åkte omkring och jagade en puck på våran TV hela kvällen igår och det hela avslutades med att hockeyhelvetet kommer att forsätta i alla oändlighet, och på torsdag kan jag nog planera in en Mårtenfri kväll. Det enda som kan vara bra med det är att jag då slipper gå på kvällsmöte... hehe...
Nu ska jag föröka hinna dammsuga innan Neelis vaknar... eller så ska jag gå och kräkas.
Herregud vad en pytteliten bäbis kan ställa till det!
Jag mår SÅÅÅÅÅ illa!!!
STACKARS LILLA MEJ!!!
(sådärja, nu känns det bättre, alltid skönt att få gnälla lite ;)
Neela sover på altanen med inte mycket kläder på och när hon vaknar drar vi till bergsbyn för påhälsning av Jenny, Bobby och Kevin. Kul kul.
Neela har haft feber igen, igår. Men ingen kramp. Hurra!
Så idag är vi hemma för säkerhets skull. Och lillan är hur piggsom helst. Skönt.
Mårten blir kvar på Alimak ett tag till vilket ju känns säkert och bra. Har varit duktig och pratat med BankOla idag och fixat lite med våra huspengar. Känns bra. Nu blir det kanske nya bänkskivor i köket!!
Och igår kväll... jaa.... då ville dom där AIKarna vinna över linköping. Dom åkte omkring och jagade en puck på våran TV hela kvällen igår och det hela avslutades med att hockeyhelvetet kommer att forsätta i alla oändlighet, och på torsdag kan jag nog planera in en Mårtenfri kväll. Det enda som kan vara bra med det är att jag då slipper gå på kvällsmöte... hehe...
Nu ska jag föröka hinna dammsuga innan Neelis vaknar... eller så ska jag gå och kräkas.
Herregud vad en pytteliten bäbis kan ställa till det!
Jag mår SÅÅÅÅÅ illa!!!
STACKARS LILLA MEJ!!!
(sådärja, nu känns det bättre, alltid skönt att få gnälla lite ;)
update
har lyckats med total bloggfrånvaro i nån vecka.
Anledningen är att jag behövt min tid och min kraft till annat.
Här kommer anledningen - anledningarna - i kortversion. (och som vanligt självklart i total oordning)
Alimak vill inte att nån ska jobba där vilket dom ämnar göra något åt.
Ett nytt varsel har lagts vilket troligtvis innebär att mårten blir utan jobb.
iallafall får han inte jobba där, och eftersom man utan överdrift kan påstå att industriarbete är det han kan bäst så ser framtiden lätt osäker ut för hans (och därmed vår ekonomis) del ut.
Precis som jag kännt - och nu kan jag snart börja lista allt som känns - så kommer det en till bäbis till det här huset före nästa jul.
Detta medför ju ett antal frågeställningar.
Var ska vi rymma den???
Tvillingvagn.
Neelas dagisplats i stan... opraktiskt -eller? Behålla eller säga upp?
Hur sjuk kommer jag att bli den här gången?
Kommer jag ens att kunna ta hand om det barn jag redan har?
Mitt jobb - jag skulle ju gå ner i arbetstid, nu kan jag ju förmodligen satsa på sjukskrivning efter semestern , om jag ens kan jobba så länge...
Min hälsa. Okej .nu kommer listan - kan inte låta bli....
Dålig smak i munnen nästan hela tiden - vill inte prata med någon av rädlsa för att den stackarn jag försöker konversera ska falla död ner.
Trött. Nåt så in i bängen. Sover halv nio en fredagkväll. Jag är världens tråkigaste sambo.
Illamående. Jämt och hela tiden, men ibland värre än vanligt.
Yr - Besvärligt i största allmänhet, rädd att jag tillexempel ska tippa över nåt barn när jag jobbar...
ont i ryggen. Redan. Var ska detta sluta???
Och nu till det som faktiskt tagit mest tid och ork - precis som det ska vara.
NEELA.
Neela har varit sjuk igen. När andra barn blir lite snoriga , då blir Neela jättesjuk och vi hamnar på barn. När andra slappade i soffan och kollade vasaloppet (där min namne gjorde riktigt bra ifrån sig , tror att hon vann) så låg vi i en otroligt obekväm sjuksäng, isolerade och med en mycket febrig flicka på vårt ansvar.
Söndagmorgonen:
Neelis vaknar vid sju och gnäller lite. Sätter sig upp. Gnäller lite till . lägger sig er. Hurra , sovmorgon tänker jag tills något får mej att känna att;nää... det här ar inte bra. Drar ut tutten, ingen reaktion. Sätter fingret undre hennes näsa, ingen andning. FLyger upp och skriker åt mårten att öppna fönstret. Hänger ut barnet och ringer ambulansen. Krampen släpper och hon börjar andas efter kanske 5 minuter. Det är lång tid....
BLir inlagda på barn. Stannar till kanske tre. Åker hem. Hinner vara hemma i kanske 1 dryg timme innan exakt samma sak händer igen. Jag och neelis sover och jag vaknar till och känner på mig att nåt är konstigt. Drar ut tutten, ingen reaktion. Känner efter. ingen andning. 112 igen. två ambulansfärder på en dag. Blir åter inlagda på barn och nu tänker vi inte åka hem förrän lillan är frisk. När vi kommer in på akuten har Neela 40,6 i feber. I normaltemp ligger hon runt 35...
Innan söndag har blivit måndag har neela krampat med andningsuppehåll 2 gånger till och situationen känns ... inte bra. Febern är tokhög och trots öppna förnster, barnet i bara blöjan, kalla våta servetter på kroppen och glass i magen vill inte febern gå ner... Inte roligt.
När det blir tisdag och klockan är kanske 11 blir vi utskrivna. Då har Neela varit feberfri sedan ca 5 på morgonen...
VI håller henne hemma från dagis resten av veckan så hon hinner återhämta sig ordentligt. Känns som ett bra drag.
Idag har vi varit och gjort EEGundersökning vilket var ganska spännande. Resultat får vi om 1 till 2 veckor. jag vet inte vad jag hoppas. jag hoppas att hon inte har epilepsi... jaa,,, det är nog det jag hoppas... Jaja, ingen idé att oroa sig över det innan man vet kan man tänka.
Jag tänker inte ens räkna stavfelen och jag tänker inte lova att jag bloggar nåt mer imorgon , eller nästa vecka eller nånsin, men livet går vidare. med eller utan blogg.
Anledningen är att jag behövt min tid och min kraft till annat.
Här kommer anledningen - anledningarna - i kortversion. (och som vanligt självklart i total oordning)
Alimak vill inte att nån ska jobba där vilket dom ämnar göra något åt.
Ett nytt varsel har lagts vilket troligtvis innebär att mårten blir utan jobb.
iallafall får han inte jobba där, och eftersom man utan överdrift kan påstå att industriarbete är det han kan bäst så ser framtiden lätt osäker ut för hans (och därmed vår ekonomis) del ut.
Precis som jag kännt - och nu kan jag snart börja lista allt som känns - så kommer det en till bäbis till det här huset före nästa jul.
Detta medför ju ett antal frågeställningar.
Var ska vi rymma den???
Tvillingvagn.
Neelas dagisplats i stan... opraktiskt -eller? Behålla eller säga upp?
Hur sjuk kommer jag att bli den här gången?
Kommer jag ens att kunna ta hand om det barn jag redan har?
Mitt jobb - jag skulle ju gå ner i arbetstid, nu kan jag ju förmodligen satsa på sjukskrivning efter semestern , om jag ens kan jobba så länge...
Min hälsa. Okej .nu kommer listan - kan inte låta bli....
Dålig smak i munnen nästan hela tiden - vill inte prata med någon av rädlsa för att den stackarn jag försöker konversera ska falla död ner.
Trött. Nåt så in i bängen. Sover halv nio en fredagkväll. Jag är världens tråkigaste sambo.
Illamående. Jämt och hela tiden, men ibland värre än vanligt.
Yr - Besvärligt i största allmänhet, rädd att jag tillexempel ska tippa över nåt barn när jag jobbar...
ont i ryggen. Redan. Var ska detta sluta???
Och nu till det som faktiskt tagit mest tid och ork - precis som det ska vara.
NEELA.
Neela har varit sjuk igen. När andra barn blir lite snoriga , då blir Neela jättesjuk och vi hamnar på barn. När andra slappade i soffan och kollade vasaloppet (där min namne gjorde riktigt bra ifrån sig , tror att hon vann) så låg vi i en otroligt obekväm sjuksäng, isolerade och med en mycket febrig flicka på vårt ansvar.
Söndagmorgonen:
Neelis vaknar vid sju och gnäller lite. Sätter sig upp. Gnäller lite till . lägger sig er. Hurra , sovmorgon tänker jag tills något får mej att känna att;nää... det här ar inte bra. Drar ut tutten, ingen reaktion. Sätter fingret undre hennes näsa, ingen andning. FLyger upp och skriker åt mårten att öppna fönstret. Hänger ut barnet och ringer ambulansen. Krampen släpper och hon börjar andas efter kanske 5 minuter. Det är lång tid....
BLir inlagda på barn. Stannar till kanske tre. Åker hem. Hinner vara hemma i kanske 1 dryg timme innan exakt samma sak händer igen. Jag och neelis sover och jag vaknar till och känner på mig att nåt är konstigt. Drar ut tutten, ingen reaktion. Känner efter. ingen andning. 112 igen. två ambulansfärder på en dag. Blir åter inlagda på barn och nu tänker vi inte åka hem förrän lillan är frisk. När vi kommer in på akuten har Neela 40,6 i feber. I normaltemp ligger hon runt 35...
Innan söndag har blivit måndag har neela krampat med andningsuppehåll 2 gånger till och situationen känns ... inte bra. Febern är tokhög och trots öppna förnster, barnet i bara blöjan, kalla våta servetter på kroppen och glass i magen vill inte febern gå ner... Inte roligt.
När det blir tisdag och klockan är kanske 11 blir vi utskrivna. Då har Neela varit feberfri sedan ca 5 på morgonen...
VI håller henne hemma från dagis resten av veckan så hon hinner återhämta sig ordentligt. Känns som ett bra drag.
Idag har vi varit och gjort EEGundersökning vilket var ganska spännande. Resultat får vi om 1 till 2 veckor. jag vet inte vad jag hoppas. jag hoppas att hon inte har epilepsi... jaa,,, det är nog det jag hoppas... Jaja, ingen idé att oroa sig över det innan man vet kan man tänka.
Jag tänker inte ens räkna stavfelen och jag tänker inte lova att jag bloggar nåt mer imorgon , eller nästa vecka eller nånsin, men livet går vidare. med eller utan blogg.