min och alla andra mammors dag
blommor på bordet, choklad i magen, fanta i glaset och hyrfilm i DVD:n. Ett helt okej sätt att fira min mammighet på. Flickorna firade mej även med att sova länge i morse, och Neela fortsatte firandet med att somna tidigt ikväll. Tick tack.
Vårat hus får nya kläder. Det är sommarens stora projekt och trots att sommaren inte riktigt har tagit greppet om Kåge är huset nästan färdigmålat första varvet och det blir sjukt fint. Fråga mej inte vad färgen heter för det vet jag inte, men det är nånstans mellan grönt, grått, beige och brun. Tänker kalla den snyggfärgen.
Imorgon är det träningsdag igen. Försöker vänja mej med tanken att jag är en av dom som tränar regelbundet och slaviskt tre gånger i veckan men det känns mest som ett dåligt skämt och fortfarande lätt overkligt. Jag har liksom aldrig lyckats med någon sådan bedrift förut. Att liksom fokusera under så läng tid i sträck (alltså mer än en vecka). Det skulle till lite barnafödande och en kropp i ett totalt obrukbart skick för att få till lite beslutsamhet i träningen. Inget ont som inte för något gott med sig kan man tänka.
Nu: lite skånebilder
kyrkoruinen i västerstad
gräsklippare (och bajsmaskiner)
Noomi i Ystad
Vårat hus får nya kläder. Det är sommarens stora projekt och trots att sommaren inte riktigt har tagit greppet om Kåge är huset nästan färdigmålat första varvet och det blir sjukt fint. Fråga mej inte vad färgen heter för det vet jag inte, men det är nånstans mellan grönt, grått, beige och brun. Tänker kalla den snyggfärgen.
Imorgon är det träningsdag igen. Försöker vänja mej med tanken att jag är en av dom som tränar regelbundet och slaviskt tre gånger i veckan men det känns mest som ett dåligt skämt och fortfarande lätt overkligt. Jag har liksom aldrig lyckats med någon sådan bedrift förut. Att liksom fokusera under så läng tid i sträck (alltså mer än en vecka). Det skulle till lite barnafödande och en kropp i ett totalt obrukbart skick för att få till lite beslutsamhet i träningen. Inget ont som inte för något gott med sig kan man tänka.
Nu: lite skånebilder
kyrkoruinen i västerstad
gräsklippare (och bajsmaskiner)
Noomi i Ystad
k l a g a !
Nu ska här gnällas!
Jag har burit två barn.
Två.
Det är inte särkskilt många.
Det finns många kvinnor som burit betydligt fler - men är BETYDLIGT helare än mej.
Det tycker jag är... kul för dom men pisstrist för mej!!!
Jag har SKITONT i ryggslutet, i bäckenet och i överallt omkring där barnen vistades medan de var en (stor) del av mej. Jag är också medveten om att det finns dom som har det värre och att det är mer synd om dom, men just idag är jag mej själv närmast och DET ÄR SYND OM MEJ!!!
Känner mej extremt lättretlig och sur och har dåligt med tålamod med framförallt Neelas alla tretusen humörsvängningar (i timmen) för att jag hela tiden störs av att det ilar och illar och ontar sej där det för länge sedan borde tagit ihop och läkt. Undra om man kan få nån sorts skadestånd för man har så pissig kvalité på kroppen?
Man kan tänka att om kroppen varit lite smart och haft en gnutta självkännedom hade den kunnat tänka:
Eftersom jag suger på att bära barn och inte heller är nån stjärna på att hela mej efter att barnen kommit ut kanske jag helt enkelt inte ska bli så väldigt gravid...
Kunde kanske kroppen ha tänkt...
Men ack och nej.
Inte det.
Så nu blickar vi lite framåt - kroppen och jag- och vad har vi då?
Ett år styrketräning för att uppnå en status där jag inte längre är hindrad i mitt dagliga liv...
Och tänk - jag som bara ÄLSKAR styrketräning - kanske skulle börja med lite aerobics när jag ändå vältrar mej i det jag gillar allra bäst??
jiha.
Så om ett ¨år är jag kanske besvärsfri på det viset att jag kan g¨å och stå normalt - men målet var ju att vara i ett sådant skick att jag själv kan välja om jag ska stå på mattan eller ej.
Vilket sorts årtusende ska detta mirakel inträffa??
När jag är förti?
Känns som att det är länge dit.
Känns också som att det där svarta bältet (ni vet det där som tidigare var meningen med livet) är så avlägset att jag har svårt att stava till det.
Hur som har jag ju sjukgympat och styrketränat mej i några vekcor nu och det goda nyheten är:
Jag rymms bättre i min vita jacka.
Den onda nyheten är:
att jag bara blir sämre.
Upplever att jag har mer ont och har mer bekymmer nu än innan jag tränade. Förvirrande och ganska nedslående. Särskilt som jag också betalar dyra pengar för vad jag trodde var bra och uppbyggligt. På fedag är det dejt med sjukgymnasten och då tror jag att jag behöver en fet dos peppning eller så kommer glöden och hoppet att svalna och flyga sin kos.
Det är dock dagens sanning - Det är INTE roligt att styrketräna.
Måste jag byta dator nu när ä vill vara besvärlig och aldrig fungera eller kan man lämna in datorn till nån kunnig som kan återställa ä till sitt tidigare skick?
Kanske behöver ä lite styrketräning?
Nån som vet?
Kvande?
Jag har burit två barn.
Två.
Det är inte särkskilt många.
Det finns många kvinnor som burit betydligt fler - men är BETYDLIGT helare än mej.
Det tycker jag är... kul för dom men pisstrist för mej!!!
Jag har SKITONT i ryggslutet, i bäckenet och i överallt omkring där barnen vistades medan de var en (stor) del av mej. Jag är också medveten om att det finns dom som har det värre och att det är mer synd om dom, men just idag är jag mej själv närmast och DET ÄR SYND OM MEJ!!!
Känner mej extremt lättretlig och sur och har dåligt med tålamod med framförallt Neelas alla tretusen humörsvängningar (i timmen) för att jag hela tiden störs av att det ilar och illar och ontar sej där det för länge sedan borde tagit ihop och läkt. Undra om man kan få nån sorts skadestånd för man har så pissig kvalité på kroppen?
Man kan tänka att om kroppen varit lite smart och haft en gnutta självkännedom hade den kunnat tänka:
Eftersom jag suger på att bära barn och inte heller är nån stjärna på att hela mej efter att barnen kommit ut kanske jag helt enkelt inte ska bli så väldigt gravid...
Kunde kanske kroppen ha tänkt...
Men ack och nej.
Inte det.
Så nu blickar vi lite framåt - kroppen och jag- och vad har vi då?
Ett år styrketräning för att uppnå en status där jag inte längre är hindrad i mitt dagliga liv...
Och tänk - jag som bara ÄLSKAR styrketräning - kanske skulle börja med lite aerobics när jag ändå vältrar mej i det jag gillar allra bäst??
jiha.
Så om ett ¨år är jag kanske besvärsfri på det viset att jag kan g¨å och stå normalt - men målet var ju att vara i ett sådant skick att jag själv kan välja om jag ska stå på mattan eller ej.
Vilket sorts årtusende ska detta mirakel inträffa??
När jag är förti?
Känns som att det är länge dit.
Känns också som att det där svarta bältet (ni vet det där som tidigare var meningen med livet) är så avlägset att jag har svårt att stava till det.
Hur som har jag ju sjukgympat och styrketränat mej i några vekcor nu och det goda nyheten är:
Jag rymms bättre i min vita jacka.
Den onda nyheten är:
att jag bara blir sämre.
Upplever att jag har mer ont och har mer bekymmer nu än innan jag tränade. Förvirrande och ganska nedslående. Särskilt som jag också betalar dyra pengar för vad jag trodde var bra och uppbyggligt. På fedag är det dejt med sjukgymnasten och då tror jag att jag behöver en fet dos peppning eller så kommer glöden och hoppet att svalna och flyga sin kos.
Det är dock dagens sanning - Det är INTE roligt att styrketräna.
Måste jag byta dator nu när ä vill vara besvärlig och aldrig fungera eller kan man lämna in datorn till nån kunnig som kan återställa ä till sitt tidigare skick?
Kanske behöver ä lite styrketräning?
Nån som vet?
Kvande?
en
av dom roliga grejjerna med att ha varit på semester är att komma hem
och få lägga in alla nya kort i datorn!!
önskar dock fortfarande att jag hade haft en sån kamera som anette har...
(önskar också att min "Ä"-kanpp på datorn fungerat som den ska)
och få lägga in alla nya kort i datorn!!
önskar dock fortfarande att jag hade haft en sån kamera som anette har...
(önskar också att min "Ä"-kanpp på datorn fungerat som den ska)
kameran borta - IGEN
hemkommen från askall men otroligt skön semester - men gissa vem som r försvunnen (övertydlig ledtråd finns att finna i ovanstående rubrik...)
Jag vet att koliktiden satt tydliga och ovälkommna spår i mitt nrminne (bland annat) men herregud - kameran kan man ju inte tappa bort - och säärkilt inte när den r full av sköna semesterbilder från ett historiskt iskallt skåneland..
Jo, skåne var i sanning den kallaste platsen man kunde vara på under den gångna vecka - och där ville vi va! Dagen som hette Tisdag va vi på skånes djurpark, men det vi kommer att minnas (förutom 3 dagar gamla trillingälgkalvar) är hur Neela var totalt ointresserad av i princip alla djur och stel av köld med blåa läppar småsprang efter Mårten och sa:
-Pappa - mat...
Dagen onsdag var tänkt att strosa på valfri skånsk stad och shoppa lite onödigheter, men ack och nej, Då ville det nämligen regna sådana mängder att ingen vettig människa kryper frivilligt ur bilen för att fälla upp okänd tvillingvagn och däri lasta lessen 0-åring och trotsig "vill-gå-själv-2-åring". Så det blev Hanaskog för lite lunch och prat och sedan turistande by bil med endast ett kort stopp i Västerstad för att beskåda kyrkoruin omgiven av får med tillhörande bajs.
...
ja...
det var ju också en lite historia för sig...
...
som avslutades med att Noomi bajsade genom alla sina kläder och fick blöjbytas bak i den lånade kombin alltmedan Mårten (med idog hjälp av Neela) skrubbade den lånade vagnens hjul med våtservetter för att avlägsna tidigare nämnda fårbajs.
Resultatet av detta blev:
Noomi utan kläder i bilstolen - dock med ren blöja - trots detta synnerligen missnöjd allt medan vi (med GPS:ens hjälp) körde vilse i hjärtat av skåne - till att börja med i jakt på sevärdheter men senare i jakt på vägen till Kerstin och Håkan och ett dukat middagsbord.
Vagnen - betydligt mindre fårbajsig om hjulen - men
Neela ytterst kladdig på alla möjliga ställen - framförallt stövlar och händer och jackrmar och byxben och... så vidare. Alltså storasyster skorlös, jacklös och byxlös i bilen.
Sandra: Något mindre entusiastisk över "köra runt och titta på skåne" - särskilt nr dimman överföll oss och vi kunde passera allehanda sevärdheter på tre meters avstånd utan att ha en aning om att de var där...
Mårten; tyst.
Nä. Tisdan var inte den bästa dan.
Men överlag är vi kanonnljda med vår semester och nu planerar vi för tusen nya projekt och artontusen gamla... ungefär. Projekt 1 r att måla huset och i detta ingår bland annat att komma överens om vilken frg huset vill vara. Det är den spnnande delen. Sedan känner jag på mej att den delen kommer att efterförljas av en rad något mindre spännande delar och somliga av dessa kommer dessutom att inträffa vid ett flertal tillfällen.
sopa vägg. skrapa vägg. skrapa vägg tills man kräks. skrapa lite till. Måla. måla. måla.åsså ett varv till!! klttra upp och ner för stege. kanske en miljon gånger. Rmala ner från stge. Mårten noll och sndra säkert tre gånger... Träfffa på spindel medan jag står på stege- utgång av denna dejt mycket oviss. Jag har kalkylerat lite på möjliga avslut på en sådan situation men inte kommit fram till vilken som är den troligaste - dock r jag helt överens med mej själv vilken som är den bästa: SPINDELN DÖR EN PLÅGSAM OCH EXTREMT SNABB DÖD och tar helst med sig hela tjocka släkten när den ändå håller på. Känner på mej att ovanstående är något mindre troligt. Tyvärr förefaller det mera sannolikt att:
Sandra får panik.
Skvätter med penseln åt alla håll.
Skriker åt spindeln att den ska dö (vilket spindeln skiter i)
Mårten skriker åt sandra att det bara ska vara husfärg på huste och inte på fönstren.
Sandra tror att hon ska dö för Spindeln anar nu oråd och blåser upp sig till enorma propotioner och SKRÄMS!!!
Sandra klarar inte av att döda spindeln utan ramlar ner från stegen istället.
Sandra får ont och spindelan skrattar sitt allra hånfullaste skratt.
Sandra vs. Spindeln 0-1
Jag vet att koliktiden satt tydliga och ovälkommna spår i mitt nrminne (bland annat) men herregud - kameran kan man ju inte tappa bort - och säärkilt inte när den r full av sköna semesterbilder från ett historiskt iskallt skåneland..
Jo, skåne var i sanning den kallaste platsen man kunde vara på under den gångna vecka - och där ville vi va! Dagen som hette Tisdag va vi på skånes djurpark, men det vi kommer att minnas (förutom 3 dagar gamla trillingälgkalvar) är hur Neela var totalt ointresserad av i princip alla djur och stel av köld med blåa läppar småsprang efter Mårten och sa:
-Pappa - mat...
Dagen onsdag var tänkt att strosa på valfri skånsk stad och shoppa lite onödigheter, men ack och nej, Då ville det nämligen regna sådana mängder att ingen vettig människa kryper frivilligt ur bilen för att fälla upp okänd tvillingvagn och däri lasta lessen 0-åring och trotsig "vill-gå-själv-2-åring". Så det blev Hanaskog för lite lunch och prat och sedan turistande by bil med endast ett kort stopp i Västerstad för att beskåda kyrkoruin omgiven av får med tillhörande bajs.
...
ja...
det var ju också en lite historia för sig...
...
som avslutades med att Noomi bajsade genom alla sina kläder och fick blöjbytas bak i den lånade kombin alltmedan Mårten (med idog hjälp av Neela) skrubbade den lånade vagnens hjul med våtservetter för att avlägsna tidigare nämnda fårbajs.
Resultatet av detta blev:
Noomi utan kläder i bilstolen - dock med ren blöja - trots detta synnerligen missnöjd allt medan vi (med GPS:ens hjälp) körde vilse i hjärtat av skåne - till att börja med i jakt på sevärdheter men senare i jakt på vägen till Kerstin och Håkan och ett dukat middagsbord.
Vagnen - betydligt mindre fårbajsig om hjulen - men
Neela ytterst kladdig på alla möjliga ställen - framförallt stövlar och händer och jackrmar och byxben och... så vidare. Alltså storasyster skorlös, jacklös och byxlös i bilen.
Sandra: Något mindre entusiastisk över "köra runt och titta på skåne" - särskilt nr dimman överföll oss och vi kunde passera allehanda sevärdheter på tre meters avstånd utan att ha en aning om att de var där...
Mårten; tyst.
Nä. Tisdan var inte den bästa dan.
Men överlag är vi kanonnljda med vår semester och nu planerar vi för tusen nya projekt och artontusen gamla... ungefär. Projekt 1 r att måla huset och i detta ingår bland annat att komma överens om vilken frg huset vill vara. Det är den spnnande delen. Sedan känner jag på mej att den delen kommer att efterförljas av en rad något mindre spännande delar och somliga av dessa kommer dessutom att inträffa vid ett flertal tillfällen.
sopa vägg. skrapa vägg. skrapa vägg tills man kräks. skrapa lite till. Måla. måla. måla.åsså ett varv till!! klttra upp och ner för stege. kanske en miljon gånger. Rmala ner från stge. Mårten noll och sndra säkert tre gånger... Träfffa på spindel medan jag står på stege- utgång av denna dejt mycket oviss. Jag har kalkylerat lite på möjliga avslut på en sådan situation men inte kommit fram till vilken som är den troligaste - dock r jag helt överens med mej själv vilken som är den bästa: SPINDELN DÖR EN PLÅGSAM OCH EXTREMT SNABB DÖD och tar helst med sig hela tjocka släkten när den ändå håller på. Känner på mej att ovanstående är något mindre troligt. Tyvärr förefaller det mera sannolikt att:
Sandra får panik.
Skvätter med penseln åt alla håll.
Skriker åt spindeln att den ska dö (vilket spindeln skiter i)
Mårten skriker åt sandra att det bara ska vara husfärg på huste och inte på fönstren.
Sandra tror att hon ska dö för Spindeln anar nu oråd och blåser upp sig till enorma propotioner och SKRÄMS!!!
Sandra klarar inte av att döda spindeln utan ramlar ner från stegen istället.
Sandra får ont och spindelan skrattar sitt allra hånfullaste skratt.
Sandra vs. Spindeln 0-1