Jag har graderat. Och överlevt. Och bytt bälte. Helt otroligt. Jag har även sett filmen från graderingen och insett att jag borde få någon sorts pris för  "tröttaste fighterfacet" eller nåt. Jag kan konsten att se borta ut jag... hehe... I går kväll for vi  på avslutningsmiddag på Tatung och jag bjöd min graderingskompis Kvande på mat som han själv fick välja (jag vet, jag är så fantastiskt snäll ibland!)  och själv åt jag kött och potatisgratäng och det var verkligen sådär gott som mat bara kan vara när man är riktigt hungrig.  Senare blev det en liten krogrunda och trots alkoholfria drinkar var stämningen ungefär lika fnittrig som att vi druckit rent allihopa. Typiskt efter-graderingen-beteende... 

Såhär dagen efter har jag bara ett ord att säjja :

AJ

aj i magen
aj i axlarna
AJ i nacken
aj i ryggen
aj i ögonen
aj i huvet
aj i armarna
aj i tröttet
aj i benen
aj i knäna
aj i hela mej, men hej och hå vad snyggt bälte jag hade när jag instruerade mina jutsubarn idag och tvingade dom att göra fysövningar frammåt och bakåt tills dom blev svettiga - barn blir inte det särskilt fort... hehe. Hämden är ljuv. Har jag ont ska dom också ha ont.

Men helgens (och senaste månadens) hjälte, medansvarig till bältesbytet...
Kvande : Tack!