I måndags blev jag färdig med skolarbetet som jag slitit med under hösten. alltså det som skulle varit klart våren 2004... Jag vet , det är skrämmande länge sedan.

Våren 2004 var den våren jag skulle lämna in en portfolio med uppgifter om kommunikation och konflikthantering... Våren 2004 var också den våren jag och Måretn inte kunde varken kommunicera eller konflikthntera och varje försök till kommunikation skulle behövt en medlare eller något sorts vapen. Mycket blev sagt, men inget blev hört och trots det blev minst två hjärtan ledsna.

Om någon då berättat för mig att jag lagom till advent 2008 skulle fira min och Mårtens gemensamma dotters ettårsdag, i vårt gemensamma hus och med en examensbevis på ingående... jaa... jag vet inte vad jag skulle gjort, men jag tror att jag skulle tvivlat på sanningshalten i det påståendet... Men se som det blev. Så himla tur att man inte kan se framtiden för det är ju genom att leva i nutiden och lära av dåtiden som framtiden har en chans...