Då denna dag ine går till historien som den lyckligaste i mitt liv tänker jag nu pigga upp mej själv med en liten lista!

1. Mina fina fina flickor
2. Det ruskigt braiga BB-krämen jag köpte förra veckan. Den är min nya bästis!
3. Thunderrkissen som startar och går och går... iallafall gjorde den det förra helgen
4. Themagasinet. Trevligt med riktigt the.
5. Asfalt. cykel/promenad/joggingsäsong på ingående!
6. Vår "nya" soffa. Den är typ ett år men den är sååå bra!
7. Alla presenter som landade i mitt knä när jag fyller år.
8. Påsk!
9, Att veta att jag har så galet mycket pysselgrejjer!
10. Mårten. igår. idag. imorgon.

Det blir inte alltid som man tänkt sig. Det blir ofta precis som man inte tänkt.

Åkte till stugna med siktet inställt på skoterkörning, frid, och allmänt mys.

Nu är helgen över, skoterna startade aldrig och har nu något mystiskt fle som är trasigt och förmodligen lagas med en insats av en större summa pengar, släpen har pyspunka och en trasig baklykta, varmvattenberedaren i stugan är kaputt och all typ av tvagning sker på egen risk då det istapssklirrar om vattnet. Dessutom ville sängramen som vi transporterat upp inte bli monterad - trots magiskt superverktyg lånat från Mårtens jobb i kombination med några timmars arbete så....
Nää. Inte på något sätt den bästa helgen i våra liv.

Men.
Vi träffade Mårtens moster och Tage, samt Mårtens trevliga kusin med tillhörande sambo och rara barn. Det var även kanonväder på lördag förmiddag och finfint före (vilket man njutit mer av om man haft en skoter) och det är ju ändå alltid lite mysigt att vara i stugan.

jag har tagit ett beslut.

ett beslut om nedläggning.

tack för den tid som varit.

tack ni som läst.

tack för förändring och fortsättning.

tack för att jag kan se tillbaka på tiden med blogg var en ganska intressant tid i mitt liv.

tack för att jag vet att nu stundar en ny tid och nya upplevelser.

Så - till dej som läser- TACK.

jag vet inte hur andra gör, en jag har upptäckt att jag ofta väljer att skriva rubriken på inlägget när jag är ungefär i mitten av slutet av det jag ska skriva... typ.

har varit på ett ställe med jättemånga fiskar idag. Jävre... bodarna... Fiskecamp tror jag att det vill heta. Där har man kommit på den fenomenala idén att hägna in en del av havet och i denna inhägnade havsdel inhysa ett större antal fiskar som man göder på ett vis som tillfredställer de människor som åker till precis den här delen av havet för att fånga sig en fisk att ta hem och ... kanske äta upp... förslagsvis.

Jag förstår mig inte på det här med fiske - heller (Ju äldre jag blir ju fler företeelser stöter jag på som jag inte förstår - borde det inte vara tvärtom??)
Hur som helst så var det väldigt många fiskr som gick en mycket otrevlig död tillmötes bara under tiden som jag stod och tittade på. Det är något grymt med träpåk som gång på gång skall dunkas rakt i huvet på fisken. Nä. Min poäng för dagen var nog het enkelt:
Jag fattar inte grejjen med fiske - heller...

har skaffat ny kyl idag.
skitsnygg och silvrig är den.
lägg därtill att den varken fryser någon av den mat vi lägger in till is, eller täcker den med vatten och ni förstår dess fantastiskhet än mer (jo, för det var ungefär det enda som vår gamla kyl åstadkom på senare tid...)

har även skaffat HDbild på tvn.
Inte mycke nytta med HD tv utan HDbild.
Men helt sjukt att det ska vilja kosta såna mängder med pengar för att se klart.
Först ska man betala för tvn, sen ska man betala för kanalerna, sen ska man betala lite till för kanaler med bra bild och det hela är helt meningslöst om man inte dessutom betalar för linser och glasögon med en styrka och vinkling som kompenserar för alla brister befintliga ögon besitter...
Dyrt!
man kanske skulle satsa på ett liv som blind så vore bekymmret ur världen...


När man nu har betalt för ovanstående bör man ju använda sin tv så mycket som möjligt och detta är vi (tyvärr) ganska bra på i lilla -inte längre -gula huset på villagatan, dock har det uppstått ett allvarligt problem relaterat till ovan nämnda tvtittande:

REKLAM.

och inte vilken rekalm som helst utan IKEAs reklam, med bäbisen som inte vill sluta gråta förrän pappan plötsligt befinner sig i underlig och omöjligt att slappna-av-och-sova-position nånstans ovanför säng och bäbis. "Bättre sömn åt nästan alla" eller nåt sånt ...

Och pang och brak så kastas jag tillbaka några månader i tiden och känner hur helvetet fryser i hjärtat. Den där sortens otröstlig gråt som aldrig vill sluta, som börjar om så fort man tror sig klurat ut nån sorts botemedel, den gråten som tar livet av varje nerv, av vett, sans och tanke, som endast känns och bedövar, bedrövar och berövar och som får mig att vända ut och in på mig själv för jag minns så alltförväl hur man känner sig när den femte sömnlösa natten i rad närmar sig och klockan är tov och skriket ännu bara pågått i tre-fyra timmar och man vet att man har minst tre fyra till comming up... i ensamhet ... i vad som borde varit tystnad...

Jag ska inte tråka ut någon med detaljerade beskrivningar om vad som fysiskt händer i min kropp när jag hör den sortens babygråt men jag kan konkludera det hela med att jag kommer aldrig mer att kunna höra en bäbis gråta och inte få totalförlamning och panik...
Så det tänker jag att jag får lära mig att leva med, och jag vet säkrare än jag vetat något förut;
att i det här, inte längre gula huset på villagatan 3, blir det aldrig någonsin några fler bäbisar.
Ever.

är så trött att jag ser suddigt men måste ändå berätta att på the phone house jobbar det en kille som kanske heter daniel och han är förmodligen världens bästa telefonförsäljare. Trevlig, glad, kunnig, vänlig och bekymmersfri och kan tillochmed göra flera saker samtidigt! Det ni!

Jag har bytt mobil förövrigt så nu är jag med vit fin c 901.. tror jag den heter... fin är den iallafall och den kan ta kort och vara snygg och det går tillcohmed att prata i den! Minsann!

Imorgon blir det biltema för massförstörelse av pengar och ELIN- för att det är bra för hjärtat!!!

Farmorn varit här och målat på huset idag.
Morfarn målat på huset i söndags.
Mårten och Sandra målat på huset fredag, lördag, söndag och tisdag.
I måndags var alla sjuka utom jag. Jag var den som försökte passa upp.
GIck väl sådär.
Sjuka barn är inte den lätta sortens barn att passa.
Sjuka män är inte mycket enklare.

när vi ska rymmas här inne i vårat hus tycker jag att vårat hus är litet. När vi ska måla utanpå vårat hus är det JÄTTESTORT! vi måste ha väldigt mycket isolering...

Mötte förövrigt en spindel nånstans under nocken sent på lördagkväll/natt. Nu är spindeln död.

Nu är iallafall alla på bättringsvägen och Mårten ska kanske jobba imorgon och jag har logisitkbekymmer. Det är besvärligt att den här sjukgymnasten inte jobbar på natten, för hade hon gjort det hade jag ju kunnat lämna Mårten med barnen när jag skulle träna och inte behövt bry mig om att fixa med barnpassning och hämtningstider på dagis å sånt...

Var och impulstittade på en bil i måndags.
En Avensis...
Måste nog göra ett mer planerat tittande med tillhörande kalkylering vid tillfälle.
Snart.
Nya bilar = fina bilar.
Våra bilar = fula bilar.
Jag vill ha en fin bil.

Nu: sova.

Har sökt tre tjänster idag. En på moröns, en på moröbacke och en på alhem. Får se vilken sorts tur man har...

Var förbi och hälsade på gamla jobbet idag (och lånade datorn) och jag bara längtar så otroligt mycket efter att få börja om å jobba! Att ha arbetskompisar och få vistas någon annanstans än hemma några timmar i veckan. Jag vill börja om å jobba NU!!!

Imorgon blir det en fara omkring och fixadag igen. Ska lämna Neelisen på dagis kl nio, träffa mamma på stan halv elva och lämna Noomi med henne. Träna. Se till att ha hämtat upp Noomi innan mamma ska träna. Fara ut på Coop bygg å köpa husgrejjer. Hmta Neela på dagis klockan två och sedan... fara hem kanske? Elller hälsa på nån... Eller göra nåt helt annat.

Imorgon ska jag iallafall inte frysa. Idag har jag frysit. Det har blåst sjukt kallt hela dan och jag har varit aldeles för lite klädd. Gör inte om det misstaget imorgon.

Nu ska jag gå i källarn och hämta lite bilmusik som jag ska spela i min volvo som numera r med stereo! Det ni!! Här har man rest i tystnad i två år, men så fyller man år och då kan man tillexempel få en bilstereo i present och det gör inte ont nånstans - särskilt när man inte behöver lyfta ett finger för att sätta in den. Ha.

Om det förresten är någon som har en sonyericsson-laddare över så kan jag gärna adoptera den till gratis penning. Min är putsväck, och vi har en annan men den vill inte ladda telefonen - den vill bara luras och se ut som en laddare men är bevisligen paj för inget häder när man stoppar den i väggen. Trist. Så nu är jag tämligen omobil. Och säkerligen sen till dagis imorgon också. (väckare =mobilen. Mobilen = död.)

blommor på bordet, choklad i magen, fanta i glaset och hyrfilm i DVD:n. Ett helt okej sätt att fira min mammighet på. Flickorna firade mej även med att sova länge i morse, och Neela fortsatte firandet med att somna tidigt ikväll. Tick tack.

Vårat hus får nya kläder. Det är sommarens stora projekt och trots att sommaren inte riktigt har tagit greppet om Kåge är huset nästan färdigmålat första varvet och det blir sjukt fint.  Fråga mej inte vad färgen heter för det vet jag inte, men det är nånstans mellan grönt, grått, beige och brun. Tänker kalla den snyggfärgen.

Imorgon är det träningsdag igen. Försöker vänja mej med tanken att jag är en av dom som tränar regelbundet och slaviskt tre gånger i veckan men det känns mest som ett dåligt skämt och fortfarande lätt overkligt. Jag har liksom aldrig lyckats med någon sådan bedrift förut. Att liksom fokusera under så läng tid i sträck (alltså mer än en vecka). Det skulle till lite barnafödande och en kropp i ett totalt obrukbart skick för att få till lite beslutsamhet i träningen. Inget ont som inte för något gott med sig kan man tänka.

Nu: lite skånebilder

kyrkoruinen i västerstad


gräsklippare (och bajsmaskiner)


Noomi i Ystad

Nu ska här gnällas!

Jag har burit två barn.
Två.
Det är inte särkskilt många.
Det finns många kvinnor som burit betydligt fler - men är BETYDLIGT helare än mej.
Det tycker jag är... kul för dom men pisstrist för mej!!!

Jag har SKITONT i ryggslutet, i bäckenet och i överallt omkring där barnen vistades medan de var en (stor) del av mej. Jag är också medveten om att det finns dom som har det värre och att det är mer synd om dom, men just idag är jag mej själv närmast och DET ÄR SYND OM MEJ!!!

Känner mej extremt lättretlig och sur och har dåligt med tålamod med framförallt Neelas alla tretusen humörsvängningar (i timmen) för att jag hela tiden störs av att det ilar och illar och ontar sej där det för länge sedan borde tagit ihop och läkt. Undra om man kan få nån sorts skadestånd för man har så pissig kvalité på kroppen?

Man kan tänka att om kroppen varit lite smart och haft en gnutta självkännedom hade den kunnat tänka:
Eftersom jag suger på att bära barn och inte heller är nån stjärna på att hela mej efter att barnen kommit ut kanske jag helt enkelt inte ska bli så väldigt gravid...
Kunde kanske kroppen ha tänkt...
Men ack och nej.
Inte det.

---

Så nu blickar vi lite framåt - kroppen och jag- och vad har vi då?
Ett år styrketräning för att uppnå en status där jag inte längre är hindrad i mitt dagliga liv...
Och tänk - jag som bara ÄLSKAR styrketräning - kanske skulle börja med lite aerobics när jag ändå vältrar mej i det jag gillar allra bäst??
jiha.

Så om ett ¨år är jag kanske besvärsfri på det viset att jag kan g¨å och stå normalt - men målet var ju att vara i ett sådant skick att jag själv kan välja om jag ska stå på mattan eller ej.
Vilket sorts årtusende ska detta mirakel inträffa??
När jag är förti?
Känns som att det är länge dit.
Känns också som att det där svarta bältet (ni vet det där som tidigare var meningen med livet) är så avlägset att jag har svårt att stava till det.

---

Hur som har jag ju sjukgympat och styrketränat mej i några vekcor nu och det goda nyheten är:
Jag rymms bättre i min vita jacka.
Den onda nyheten är:
att  jag bara blir sämre.

Upplever att jag har mer ont och har mer bekymmer nu än innan jag tränade. Förvirrande och ganska nedslående. Särskilt som jag också betalar dyra pengar för vad jag trodde var bra och uppbyggligt. På fedag är det dejt med sjukgymnasten och då tror jag att jag behöver en fet dos peppning eller så kommer glöden och hoppet att svalna och flyga sin kos.

Det är dock dagens sanning - Det är INTE roligt att styrketräna.

---

Måste jag byta dator nu när ä vill vara besvärlig och aldrig fungera eller kan man lämna in datorn till nån kunnig som kan återställa ä till sitt tidigare skick?
Kanske behöver ä lite styrketräning?
Nån som vet?
Kvande?